Hillan

En liten förlossningsberättelse

 

Klockan 9 ringer telefonen, ”springer” upp för trappan och svarar. Sätter mig i Williams soffa och pratar med min väninna. Strax efter känner jag att något rinner ur mig och jag säger till min väninna ”hmm undra om vattnet gick nu”. Dock orkade jag inte resa mig utan sitter kvar och tänker att skulle de vara vatten, ja då kommer de väl mera. Tar en stund och så kommer de en ”pust” till. Fortfarande osäker på om de är vatten tar jag en kik men de verkar bara vara lite blött och inget mer. Får bytt underkläder och satt mig igen när så en tredje ”pust” kommer. Vågar knappt hoppas på att de ska vara något men lägger ändå på telefonen för att ta en dusch, i fall att.

 

Så fort jag avslutat samtalet får jag springa in på toaletten. Upptäcker att jag har blodblandade flytningar och säger till dottern att ringa hem pappa från jobbet medan jag sätter mig i duschen. Vågar fortfarande inte riktigt hoppas att de är på gång.

 

Jonas är hemma på 5 minuter, tur att han har nära till jobbet, och nu är klockan ca 9.30. Jag berättar att jag tror att de sipprar lite vatten, men jag har inga onda värkar ännu så jag vet inte. Han är dock säker på att nu ska de bli bebis, så han ringer sin mamma för barnvakt. Sedan min mamma för att berätta att det är på g.

 

Jag tar mig ur duschen och börjar känna av värkarna. Innan blev magen bara hård utan smärta, nu känns de ordentligt och jag börjar svettas och flåsa. På med kläder, Jonas får hjälpa mig, ett himla krångel. Ner för trappan och då möter vi Jonas mamma i dörren, klockan är 9.45.

 

Får satt mig i fåtöljen och funderat lite, är de verkligen dags? Så kommer en värk till och jaa de är nog så faktiskt. Sitter ändå kvar en stund för att kolla om jag kan hantera dem själv. Kommer fram till att vi borde åka in.

 

Klockan 10 sätter vi oss i bilen. Jag börjar klocka värkarna, 2- 3 min i mellan. Jonas ringer förlossningen och säger att vi är på väg. Klockan är 10.10 och nu gör de så ont att jag grinar och skäller på honom om vart annat. Han kör på tok för fort och de gör mig jätte nervös. Gapar om att han minsann kan förlora körkortet och än värre orsaka en olycka. Han saktar ner aningens..

 

Värkarna tätnar och de känns som att jag knappt får någon paus mellan dem. Framme i Kungälv, halvvägs, fastnar vi självklart i vägarbete, panik känsla!

 

Jonas blinkar och har sig och förbi kommer vi ganska snabbt trots allt. Nu har de börjat trycka på och jag känner igen känslan. Mamma ringer mitt i allt och tycker vi ska ringa en ambulans som kan möta upp oss. Tror dock de skulle tagit längre tid bara så nejnej.

 

10.47 parkerar vi utanför förlossningen och de möter upp oss med en bår. Jag grinar för fullt och vill inte alls vara med mera. Så här ont mindes jag inte att de gjorde!

 

Nån minut senare har jag fått ett rum och kravlat över till en förlossningsbädd. Öppen 9 cm, liten kant kvar. Ber om lustgas, käre nån, blir min bäste vän. Jonas håller mig i handen, mamma är med också. Får order om att krysta bort kanten, så de är bara att ta i.

 

Hinnorna har inte brustit helt, så hon sticker hål på dem ordentligt. Dags att krysta för att få bebis och bm tycker att jag ska lägga ifrån mig lustgasen för att kunna krysta så effektivt som möjligt. Gaalen kvinna, tycker jag och ger de ett försök men nejnej, vill ha min lustgas!

 

Mitt i allt säger hon stopp och jag måste kämpa för att inte trycka på, 2 ggr. Sedan får jag äntligen krystat en sista gång och vårt lilla hjärtan kommer till världen klockan 11.12, 101102. 3 620 gram tung och 50 cm lång.

 

Lycka ♥